”Samhället blir tryggare med en humanare kriminalvård”

– Trots att vi dagligen hör starka röster om hårdare tag, så finns det så många som förstår att vi inte kan få människor att bli lagliga samhällsmedborgare om vi inte bemöter dem med humanitet och omtanke. Jag menar att vi gör det genom att vägleda personerna ut ur kriminalitet, säger Martin Lardén.

Att lämna ett kriminellt liv bakom sig är en lång process kantad av hinder och svårigheter. Behandlingsprogram och andra återfallsförebyggande insatser kan vara till hjälp för att börja etablera ett nytt liv. Men för att lyckas kommer man att behöva fortsatt stöd. Det handlar om att lära klienten nya sätt att tänka, handla och ta kontrollen över sina känslor för att bygga upp och behålla ett nytt liv. En förändring vi når med ökad kunskap, motivation, styrka och uthållighet.

Det är viktigt att upptäcka de kriminella så tidigt som möjligt. Gärna före 16–20 års ålder. Därefter blir det svårare.

– Det är viktigt att upptäcka de kriminella så tidigt som möjligt. Gärna före 16–20 års ålder. Därefter blir det svårare. Ju längre ”karriär” de haft, ju svårare är det att leda in dem på en annan väg.

Vägen ut ur kriminalitet beskriver bakgrunden till kriminalitet men fokus ligger på hur man kan bryta ett destruktivt liv; olika tekniker och metoder för hur man kan motivera, vägleda och stödja klienter att ta sig igenom ett förändringsarbete. Boken innehåller också fallbeskrivningar som bygger på autentiska fall för att visa hur det i samtal kan gå till. Boken vänder sig till psykologer, socialsekreterare, kuratorer, beteendevetare, behandlingsassistenter och frivilligengagerade.

Utdrag ur boken Vägen ut ur kriminalitet av Martin Lardén

Ur kapitel 1: Om kriminalitet – fakta och myter

Ett vanligt problem i samhällsdebatten är att de argument och lösningar som förs fram ofta bygger på myter om orsaker till kriminalitet och det leder till att många idéer om hur kriminaliteten ska bekämpas riskerar att bli kontraproduktiva. Det finns åtminstone fyra myter om kriminalitet som ständigt förs fram:

Brott lönar sig: Det är vanligt att höra att kriminella inte kan eller vill lämna sitt kriminella liv därför att det ger dem så mycket pengar och status. Snabba pengar gör att de kan leva ett liv i lyx och flärd. Några få personer har blivit väldigt rika av kriminalitet och det finns kriminella personer som spenderar mycket pengar i barer och på kasinon. Det är dock mer ett uttryck för att deras snabbt förtjänta pengar försvinner lika fort som de kommer in. De allra flesta tjänar mycket mindre pengar än vad som behövs för att klara ett vanligt leverne, det vill säga att kunna försörja sig själv och betala mat, hyra och andra förnödenheter. Det är inte kriminalitet och antisociala beteenden som gör människor framgångsrika. Vi har sett många exempel på att framgångsrika musikartister och idrottsmän har gått under av kriminalitet. Tyvärr fortsätter vi att elda på den här myten i vårt informationssamhälle. Det brukar också betonas vilken status och makt man kan få som kriminell. Ja, att få en ställning i ett gäng eller en kriminell gruppering kan ge ungdomar en känsla av makt och inflytande. I längden kommer dock känslan att vara ersatt av att man är ständigt otrygg, att man inte kan lita på någon och många kommer att beskriva sin tillvaro som ett rent helvete.

Det är bara sjuka personer som begår brott: Denna inställning handlar mycket om att kriminella beteenden är något vi människor tar avstånd ifrån och inte vill förknippas med. Många av dem som lever i en kriminell livsstil ser ibland annorlunda ut, ibland för att de vill markera sin tillhörighet men också för att det kriminella livet leder till sociala problem för många. Segregationen ökar på detta sätt. Tyvärr så har nästan alla människor en kapacitet att begå vålds- eller andra brott i vissa situationer. Krig och andra kristillstånd är situationer som oftast visat att människor kan begå mycket allvarliga övergrepp mot andra människor även om de inte tidigare visat upp sådana tendenser. Alla lagar, från de tio budorden och framåt, syftar ju till att lära oss att inte bete oss illa, det vill säga att ge upp för impulser att begå brott eller på annat sätt skada andra människor. Alla föräldrar torde veta att små barn både kan slåss och ta saker från andra och att deras uppgifter som föräldrar är att lära sina barn vad som är rätt och fel. Detta betyder inte att alla människor begår lika mycket brott; det finns personliga förutsättningar och omständigheter som gör att vissa personer begår brott. Men för att förhindra brott behöver vi lagar och regler som vägleder oss människor, annars skulle betydligt fler bli brottsaktiva och skada eller utnyttja andra människor.

De har själva utsatts för brott: Är en grundorsak till att människor begår brott att de själva blivit utsatta? En ung människa som blivit rånad skulle på grund av detta själv börja råna andra människor. Tanken bakom detta är att de egna brotten skulle vara ett sätt att bearbeta det trauma man utsattes för som brottsoffer. Att denna myt hållit sig så livskraftig har naturligtvis många orsaker, men två viktiga förklaringar kan vara att de flesta förövare har varit utsatta för brott och att många också själva hävdar att orsaken till den egna brottsligheten är att de själva utsatts för brott. För att förstå detta behöver man veta lite mer om hur allvarlig kriminalitet utvecklas, det vi kallar antisocial utveckling. Vi behöver också veta något om prokriminella attityder och värderingar, det vill säga hur personer som begår många brott tänker. De allra flesta brotten kommer att, från barnsben och genom hela livet, begås mot människor i ens närhet. Brotten begås alltså av personer som har kriminalitet som livsstil mot andra livsstilskriminella. Våld och hot om våld används för att lösa konflikter, för att ta det man anser sig behöva eller har rätt till och för att upprätthålla maktbalansen mellan kriminella personer och grupperingar. En antisocial utveckling är präglad av att man ger och tar. Detta är den viktigaste orsaken till att så många kriminella också varit brottsoffer.

De har inte fått några konsekvenser för sitt beteende: Detta är nog den vanligaste och mest djupt rotade myten om kriminalitet. Ständigt får vi höra att unga människor inte fått några straff, sanktioner eller andra tydliga reaktioner på de brott de begått. Detta är ett bakvänt resonemang; alla vi som arbetat med kriminella vet ju att de flesta redan uppmärksammats i barndomen och att de har fått en mängd insatser för sina utagerande beteenden, i skolan, via socialtjänsten och i vuxen ålder har de hunnit skaffa sig långa registerutdrag med straff. Rent teoretiskt är det nämligen tvärtom – de har fått så många straff att de har blivit tillvanda vilket innebär att de flesta straff inte blir verkningsfulla.

Om Martin Lardén

Martin Lardén är leg. psykolog med lång erfarenhet av behandling, handledning, forskning och metodutveckling för att förebygga återfall i brott. Han är sedan 2008 chef för Kriminalvårdens behandlingsverksamhet och har tidigare arbetat med unga lagöverträdare. Han har varit med och byggt upp en stark organisation för Kriminalvårdens återfallsförebyggande behandlingsprogram och deras utbildade behandlare finns idag på alla anstalter och frivårdskontor.

Mer med Martin Lardén
Lyssna till Martin i Studio Ett på sverigesradio.se.