”Vi behöver spegla oss i människor som är som vi, där det autistiska är normen”

Vad är autism? Vad innebär det att leva med autism? Svaren på dessa frågor har återkommande formulerats inom psykiatrin, av forskare och av föräldrar till autistiska barn, det vill säga av personer som inte själva har autism. Men hur blir det om autister själva beskriver det?

Det var precis det som hände när Serena Hasselblad tillsammans med en grupp autistiska vuxna började träffas för att diskutera identitet och dela sina personliga erfarenheter. Det resulterade i boken Autism inifrån – speglingar av ett autistiskt vi
– Genom att spegla oss i varandra, där det autistiska är normen, skapas ett ”autistiskt vi” och med det uppstår en viktig gemenskap. Vi förstår oss själva bättre och hittar vägar till att utvecklas utifrån våra egna förutsättningar, menar Serena Hasselblad som är redaktör för boken.

Autister växer vanligtvis upp och utvecklas inom en icke-autistisk miljö tillsammans med familj och vänner i skolor och på arbetsplatser. I alla dessa miljöer förväntar man sig ett visst sätt att uppfatta saker och fungera, som inte stämmer för den autistiska människan. Icke-autistiska personer lär sig automatiskt från sina likar hur man ska förstå och uppfatta omvärlden och hur man ska förhålla sig till den på ett sätt som är accepterat enligt deras norm. 

Autister har inte den möjligheten. Vi saknar ofta människor som liknar oss själva som vi kan spegla oss i och utvecklas tillsammans med. Som en konsekvens av det måste varje autistisk person själv hitta sitt eget sätt att utveckla sina förmågor och sin potential.

– Autister har inte den möjligheten. Vi saknar ofta människor som liknar oss själva som vi kan spegla oss i och utvecklas tillsammans med. Som en konsekvens av det måste varje autistisk person själv hitta sitt eget sätt att utveckla sina förmågor och sin potential. Omgivningen bortser ofta från att autister fungerar på ett annorlunda sätt. Det är en anledning till att många autister upplever att de har problem och är isolerade. När vi saknar människor som fungerar som vi själva gör, att spegla oss i, blir vi sena i vår utveckling får en tuff start i vuxenlivet – en svårighet bara ett fåtal lyckas överkomma. Att ha god kunskap om sitt eget sätt att tänka och varsebli är viktigt för en autistisk människa för att kunna få ett bra liv, säger Serena Hasselblad. 

I boken samlar gruppen kunskap och analyser och vänder ut och in på många schablonbilder. Den är skriven av och för autister med förhoppningen att autister ska känna igen sig – känna stolthet och glädje i att vara autist och inspireras till att utforska sin egen autism, men närstående och andra intresserade kan också ha behållning av den. 

Vi väljer att kalla oss för autister för att betona autism både som en erfarenhet och som en identitet. Vi vill också skapa en känsla av samhörighet inom gruppen autister.

– Vi väljer att kalla oss för autister för att betona autism både som en erfarenhet och som en identitet. Vi vill också skapa en känsla av samhörighet inom gruppen autister. 

Samhället bygger på en norm som alla förväntas följa. Därmed måste autister lägga mycket tid och kraft på att försöka anpassa sig till den icke-autistiska vardagen. Autistiska tillåts de vara först när de är själva, i sin bubbla, men sällan kan de utforska och stärka sitt autistiska jag tillsammans med andra autister.

Autistiska människors kunskaper och förmågor utnyttjas inte i någon högre grad ute i samhället.

– Autistiska människors kunskaper och förmågor utnyttjas inte i någon högre grad ute i samhället. Det finns olika hjälpinsatser riktade mot den autistiska gruppen, men dessa hjälpinsatser har många gånger inte varit effektiva. Många insatser som ges bygger på idéer om att autister bör hjälpas att passa in i en given norm som passar icke-autister. Samtidigt anses att vi autister inte är så anpassningsbara, avslutar Serena Hasselblad.  

Diana Lorenz, socionom, psykolog och kurator, har läst Autism inifrån – speglingar av ett autistiskt vi och säger:

– Den här boken bryter stereotypen av den ensamma, isolerade autistiska personen som existerar i samhällets periferi och behöver dess stöd, men som alltid är utanför eftersom hen har svårt att förstå och kommunicera med andra människor. Er bok argumenterar för, men framför allt BEVISAR, att detta inte är sant. Med bokens tanke om ett "autistiskt vi" är den något viktigt på spåren. Det är först med ett "vi" som man går från att vara undantaget som bekräftar regeln till att på allvar dekonstruera "regeln”.


Tips för dig som också vill spegla dig i andra autister!

  • Titta på den årliga konferensen Autscape i England som drivs av autister för autister. De organiserar en flerdagarskonferens varje sommar med workshops, föreläsningar och aktiviteter.  
  • Alla kan inte åka till England för att hitta gelikar, så kika gärna på svenska AutSpace. Det är ett icke vinstdrivande socialt företag som drivs av autister för autister. Huvudverksamheten är flerdagarskurser för autister med målet att stärka autisters egenmakt och självkänsla. 
  • Men avstånden kan vara långa även inom Sverige, så du kanske kan bilda en grupp på din ort? Du kan börja med att starta en Facebookgrupp för att sedan anordna träffar för diskussioner, exempelvis som en studiecirkel. Om du tar kontakt med ett studieförbund får du hjälp med lokal och kanske bidrag till fikat. Några saker att tänka på:
    1. Sätt tydliga tidsramar så att alla vet vilka dagar och tider som gäller.
    2. Utse en moderator som ansvarar för innehållet och diskussionen under träffen. Mentorn ska vara en erfaren person som är lugn, lyssnande och har förmåga att skapa balans och trygghet och ge utrymme åt alla som vill komma till tals.
    3. Välj teman till träffen som öppnar upp för personliga reflektioner och speglingar som exempelvis; känsliga sinnen, vardagsstrategier, vänskap och så vidare.
    4. Låt moderatorn eller någon annan i gruppen börja med att presentera det valda ämnet.
      När träffen fungerar så uppstår ett bra flöde av tankar och idéer, en spännande brainstorming. Det autistiska kommunikationssättet som utmärks av öppenhet, ärlighet och vänligt utforskande blir också tydligt. 

(Tips av Serena Hasselblad, se AutSpace för mer information.)


Vi skrev Autism inifrån – speglingar av ett autistiskt vi

Serena Hasselblad, redaktör för boken, har en bakgrund som civilingenjör och teknisk doktor. De senaste 15 åren har hon ägnat sig åt att studera autism och att försöka hitta enkla och meningsfulla sätt att beskriva vad autism är.

Dennis Hansson är medredaktör och har även skrivit texter och bidragit med bilder. Dennis är litteraturvetare och utbildad till journalist. Han har också utbildat sig inom foto. (Dennis har tagit foton som används överst på sidan.)

Övriga medförfattare: Alvar Larsson, Susanna Larsson, Liv Otterholm, Hajo Seng och Helena Ulvatun.

Förord: Sven Bölte, chef för KIND, professor vid Karolinska Institutet, och Hanna Bertilsdotter Rosqvist, docent i sociologi och lektor i socialt arbete vid Institutionen för samhällsvetenskaper, Södertörns högskola.

Porträtt på Serena Hasselblad - författare, Gothia Fortbildning

Serena Hasselblad, redaktör för boken Autism inifrån – speglingar av ett autistiskt vi.

Foto av Dennis Hansson.


Facebook-loggaVarmt välkommen till vår FB-sida för dig inom socialt arbete: artiklar, lästips och nya produkter.


Kuvert - symbol för Gothia Kompetens nyhetsbrevPrenumerera på vårt nyhetsbrev för att hålla dig uppdaterad.

Siluett av människa bakom draperi - Depersonalisationssyndrom, DDD

Depersonalisationssyndrom (DDD) – den okända diagnosen

Depersonalisationssyndrom är en av våra mest förbisedda och underdiagnostiserade diagnoser. Det är ett plågsamt tillstånd.
– Det är dags att den här diagnosen får en mer framskjuten plats i vårt samhälle, på våra lärosäten, inom sjukvården och psykiatrin, säger psykolog Anna Strid som har skrivit den första svenska boken om diagnosen.

Läs intervjun med leg. psykolog Anna Strid

Åsa Konradsson Geuken, Ylva Wächter och Sten Friberg

"Vi vill slå hål på myterna om schizofreni"

Schizofreni är en svår sjukdom som drabbar unga människor. Den är livslång och fördomarna kring sjukdomen är många. Det gör att livet blir ännu svårare för de drabbade och deras närstående. Att få diagnosen schizofreni är för de flesta en chock. Vad händer sen, hur ska man kunna leva sitt liv med en sådan sjukdom?

Läs artikeln av Åsa Konradsson Geuken, Ylva Wächter och Sten Friberg