Barns rättigheter när det kommer till våld och sexualiserat våld

Hur kan lärare arbeta förebyggande i undervisningen?

1. Ge barn kunskap om deras rättigheter.
Barn behöver få information om vilka rättigheter de har när det kommer till våld och sexualiserat våld. De behöver förstå att det är ett brott, och därmed förbjudet enligt lag, att slå någon, att göra något oönskat sexuellt mot någon eller att trakassera någon verbalt.

2. Våga prata om hur verkligheten ser ut.
Utifrån barnens ålder, berätta om hur statistiken kring våld och övergrepp ser ut. Rent statistiskt utsätts några barn i varje klass för våld och sexualiserat våld. Den här informationen hjälper de barn som är utsatta att förstå att de inte är ensamma.

3. Uppmana barn att våga prata med vuxna.
Berätta att ni på skolan kommer att lyssna om barnen berättar, och att de ska vända sig till någon som de har förtroende för.
   
4. Prata om övergrepp på nätet.
Diskutera att man aldrig vet vem en avsändare egentligen är. Många barn kan redan i nio-tio-årsåldern ha fått så kallade dickpicks – bilder av mäns könsorgan – skickade till sig. Berätta att det är ett brott att skicka sådana bilder, och att barnen inte har någon skuld i det.

5. Reagera direkt på verbala trakasserier.
Om verbala trakasserier har normaliserats på skolan, ta upp det i sig som ett problem.
”Många barn kan redan i nio-tio-årsåldern ha fått så kallade dickpicks – bilder av mäns könsorgan – skickade till sig.”

Att hantera barns berättelser om våld och övergrepp:

1. Förbered dig på att få ta emot berättelser.
Som vuxen kan ett första steg vara att förbereda sig mentalt på att få ta emot berättelser om våld och sexualiserat våld.

2. Känn till statistiken.
Skaffa dig kunskap om hur statistiken kring våld och sexualiserat våld ser ut. Det gör att du har en mental beredskap för att saker kommer att dyka upp.   

3. Våga fråga.
Om du misstänker att ett barn är utsatt, våga fråga hur hon eller han mår och har det.
   
4. Ha en handlingsplan.
Se till att ni på skolan har kommit överens om vad ni ska göra konkret när ni får höra eller misstänker att ett barn utsätts för våld eller sexuella övergrepp. Se till att handlingsplanen finns lätt tillgänglig.  

5. Inse att du inte behöver vara expert.
Kom ihåg att du som lärare inte behöver vara expert för att ta emot en berättelse om våld eller sexualiserat våld. Det räcker med att vara en vuxen som lyssnar och lovar att återkomma och finnas där.

6. Grips inte av panik.
Barnet som berättar lever i den här typen av verklighet och det gör sällan någon skillnad om barnet får vänta någon dag. Den vuxnes panik kan också verka skrämmande för barnet. Lyssna i stället på barnet och tala om när du kommer att återkomma till honom eller henne. Ta dig tid att diskutera med kollegor, och fråga vid behov socialtjänsten eller personal på polisens barnahus.

Artikel av Anna Grettve, tidigare publicerad i Grundskoletidningen.

Foton av Mikael M Johansson, Berling Media.