Artikel ur Grundskoletidningen #6 2016

Språkforskaren som vände trenden

Språkforskaren som vände trenden

För ett antal år sedan hotades Centrumskolan i Växjö av nedläggning. Men en satsning på flerspråkig kunskapsutveckling i nära samverkan med forskare vände trenden.

Gudrun Svensson är universitetslektor på Linnéuniversitetet. 2012 startade hon och ett antal andra forskare ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt, Interaktion för språk- och identitetsutveckling i flerspråkiga klassrum. Syftet var att undersöka hur lärare i årskurserna F–6 arbetar med elevers språkutveckling.

Centrumskolan, som på den tiden hette Bokelundskolan, var en av de skolor som kontaktades. Skolan, som ligger i stadsdelen Araby i Växjö, är en F-6-skola med cirka 270 elever. Skolan hade nyligen fått en ny rektor och inlett ett förändringsarbete, och man ställde sig inte bara positiva till att delta i forskningsprojektet. Skolledningen kom dessutom med en förfrågan om Linnéuniversitetet kunde genomföra en verksamhetsförlagd universitetskurs i svenska som andraspråk för all undervisande personal.

– Den nya rektorn ville arbeta mer forskningsinriktat och förändra skolan med hjälp av forskning, berättar Gudrun Svensson.

Universitetskursen påbörjades vårterminen 2013 med Gudrun Svensson som kursledare. Kursen genomfördes på skolan och förutom föreläsningar gjorde lärarna verksamhetsförlagda uppgifter som utgick från den egna undervisningen.

– Det var nytt även för mig, att förlägga en hel kurs till en skola. Som forskare måste jag vara ödmjuk i mitt förhållande till lärarna. Jag kan de senaste rönen, men det viktigaste är att lyssna på lärarna och utgå från deras erfarenheter, säger Gudrun Svensson.

Tidigt i forskningsprojektet ringade Gudrun Svensson och hennes kollegor in ett antal områden som de menade att Centrumskolan behövde arbeta med. De identifierade organisatoriska brister, men framför allt ansåg man att det behövdes nya strategier för att möta den flerspråkighet som präglar skolan. Centrumskolan är en mångspråkig skola där de allra flesta elever har andra modersmål än svenska.

– Lärarna var välvilliga till sina elever, men man var väldigt påverkad av situationen och såg i mångt och mycket flerspråkigheten som ett hinder. Eleverna fick bara använda svenska i klassrummen, i matsalen och helst även på rasterna. Det här gjordes inte av illvilja, utan i syfte att eleverna skulle utsättas för ett språkbad, eftersom de inte fick så mycket svenska hemma. Samtidigt är det ett hierarkiskt sätt att se på språk, där svenska blir det viktigaste språket, förklarar Gudrun Svensson.

Under kursen fick lärarna ta del av tankarna bakom så kallad translanguaging, eller korsspråkande som det kallas på svenska. Translanguaging går i korthet ut på att elever uppmuntras att använda alla sina språk i klassrummet. Istället för att se flerspråkighet som ett hinder för inlärning ser man det som en resurs.

Gudrun Svensson beskriver translanguaging som en strategi snarare än en metod.

– Det handlar om att låta språken befrukta varandra. Vi vet genom forskningen hur viktigt förstaspråket är för inlärning av andraspråket. Dessutom kan vi se hur translanguaging leder till en kognitiv utveckling. När eleverna får ta med sig förstaspråket in i klassrummet får de förbättrade och fördjupade kunskaper.

Problemet, menar Gudrun Svensson, med att inte tillvarata flerspråkighet som en resurs vid inlärning, är att barnens olika världar inte kopplas samman. Man gör ett snitt mellan skolan och hemmet, mellan skolspråket och vardagsspråket, och man får två språkliga domäner där språken tilldelas olika värden.

När eleverna bara får tala och skriva på svenska är dessutom risken att tankeflödet stannar upp.

– Om eleverna till exempel ska skriva om ett teaterbesök, kan de som vill skriva på svenska, men när de inte kommer på ett visst ord kan de skriva det ordet på modersmålet. På så vis bromsas inte tankeprocessen upp. Man kan också tänka sig att elever skriver hela texten på sitt förstaspråk och sedan översätter till svenska, eller att eleverna översätter varandras texter. Återigen handlar det inte om en bestämd metod utan om ett strategiskt arbete där de språk eleverna har får löpa parallellt, betonar Gudrun Svensson.

Även om lärarna på Centrumskolan var öppna för förändringar fanns det också farhågor. En farhåga gällde om eleverna skulle få tillräckligt mycket svenska, en annan om det bli förvirrande när språken mixas.

– Det är viktigt att påpeka att translanguaging inte går ut på om släppa språken lösa utan tanke. Tvärtom är det en medveten strategi för att stötta såväl den språkliga som den kognitiva utvecklingen, förklarar Gudrun Svensson.

– Eleverna får varken mindre svenska eller blir förvirrade av att använda alla sina språk. Forskningen visar att barn kan tala flera språk utan att det stör deras språkutveckling. Får man använda sitt förstaspråk lär man sig rent av andraspråket bättre.

Ytterligare ett argument för att mixa språken är att lärarna visar att de respekterar alla språk lika mycket.

– Det stärker eleverna självkänsla och bidrar till deras identitetsutveckling, menar Gudrun Svensson.

På Centrumskolan lyckades man vända den negativa trenden. Kunskapsmässigt har eleverna gått framåt och flera elever klarar sig.

– En annan förändring är hur lärarna ser på sig själva. Jag tror att de känner sig stärkta. Lärarna var jätteduktiga även innan, men i dag arbetar de än mer målmedvetet och verksamheten genomsyras av ett framgångsrikt kollegialt lärande.


Detta är en förkortad version. Texten finns publicerad i sin helhet i Grundskoletidingen #6, 2016.

Text: Carl-Johan Markstedt

Gudrun Svensson är universitetslektor på Linnéuniversitetet.


Språk- och kunskapsutvecklande arbete
Det språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt betonar språkens betydelse i lärandeprocessen. I Skolverkets kunskapsöversikt Greppa språket hänvisas till en forskningsöversikt om flerspråkiga elevers lärande i olika skolämnen, sammanställd av Julie Meltzer och Edmund Hamann. Meltzer och Hamann sammanfattar i åtta punkter det som enligt forskningen gynnar flerspråkiga elevers lärande i olika skolämnen:

• läraren betonar läsning och skrivande
• läraren betonar muntlig framställning, lyssnande och visualiseringar
• läraren betonar tankemässigt krävande uppgifter
• läraren känner till och kan analysera språket i sitt ämne
• läraren fokuserar på en medveten utveckling av ordförrådet i ämnet
• läraren förstår vilka texter som är ämnestypiska och vad som kännetecknar dem
• läraren undervisar om vad som utmärker olika texter i ämnet och också om olika 
lärandestrategier, och använder olika typer av formativ bedömning av elevernas 
prestationer
• läraren skapar en elevcentrerad klassrumsmiljö.

Källa: Greppa språket – ämnesdidaktiska perspektiv på flerspråkighet, Skolverket 2015

Gothia Fortbildning rekommenderar:
nyhetsbrev_skola_6c_2016
Produkten har lagts i varukorgen! Gå till varukorg