”Lekandet har ett eget värde”

Margareta Öhman är född och uppvuxen i en kreativ och lekande familj. De spelade musik, sjöng, målade, läste högt, berättade, diktade och lekte. Som barn tyckte hon inte att det var något märkvärdigt, men när hon många år senare blickade tillbaka insåg hon med tacksamhet vilken fin gåva hon hade fått med sig, lekandets gåva. Sen utbildade hon sig till psykolog och familjeterapeut och har ägnat en stor del av sitt yrkesverksamma liv åt den viktiga leken. Sin erfarenhet har hon samlat i boken Värna barns lekstyrka vars kärna är begreppet lekstyrka, ett begrepp som framhåller vikten av att stärka de förmågor som krävs för att bli och vara lekande. Ordet styrka förknippas med kraft och energi, med eftertryck och hållbarhet och med motståndskraft och intensitet. Lekande innehåller allt det. Det fungerar precis som en muskel – genom att användas ökar det i styrka.

Varför är leken så viktig?
– Lekandet är viktigt för människan eftersom det är en naturligt nedärvd inställning av nyfiket utforskande och kreativa sammanfogningar och förvandlingar som bidrar till både fysiskt och psykiskt välmående, självförståelse och innovation. Barn utvecklar också lärstrategier genom att vara lekande och dessutom bygger vi relationer genom att leka tillsammans.

Varför har du skrivit Värna barns lekstyrka? 
– Därför att lekandet är hotat från flera håll, dels av brist på utrymme och tid, dels av romantiserade och banaliserande förståelse av lek som fenomen, och inte minst av den ökande skolifieringen av barns liv. Jag har också skrivit den för att vi som arbetar tillsammans med barn ska kunna utveckla ett nytt och utvecklande perspektiv på lekande utifrån modern hjärnforskning och utvecklingsvetenskap.

Vad är det viktigaste du vill att läsarna ska ta med sig?
– Att bli mer medveten om sin hållning till lek och de olika positioner vi intar i förhållande till barns lek; som närvarotörer, medlekare och lekscenografer.

Varför behöver vi värna barns lekande, de leker väl ändå, utan vuxnas hjälp? 
– Vi tänker ofta att lek är utvecklande och bra för barnen, och att den är barnens egen demokratiarena. Samtidigt blir den bara det där den får tillräckligt med utrymme i tid och rum, och där vuxna engagerar sig aktivt i lekandet genom att erbjuda rika och varierade lekmiljöer och impulser och upplevelser att leka utifrån. När lekandet inte får tillräckligt gynnsamma villkor kan den istället lätt bli stereotyp och lite utvecklande, dessutom är leken den arena där barns inbördes relationsarbete är som intensivast och är lekandet då fritt från vuxna kan negativa samspelsmönster få grogrund.

Vad hindrar barn från att leka i förskolan? 
– De största hindren för lek i förskolan är att barn får för lite tid att leka, de hinner ofta inte leka färdigt. Vuxnas romantiserade eller banaliserande syn på lek utgör också ett hot, liksom för många barn på trånga ytor och miljöer som inte inspirerar och inbjuder till lek. Dessutom tar vi ofta förgivet att barn kan leka, och visst har alla barn en inneboende lekstyrka. Brister i kunskap om hur lekandet utvecklas och arbetssätt som stöttar lekstyrka hos barn är också ett hinder för lek. Ytterligare ett hinder för lek är överinvolverade vuxna som tar över leken från barnen. Vi får aldrig glömma att barnen alltid äger leken.

Dina tre bästa tips till förskolor som vill arbeta med att värna och främja barnens lekande?
– Närgranska vad och hur barn uttrycker sig i sin lek – vad är de intresserade av, vad är det de utforskar, hur använder de fantasi och föreställningsförmåga - och hur du själv förstår och tolkar det. Reflektera tillsammans med dina kolleger kring detta.

– Var lekbar och tacka alltid ja till barns lekinviter, lär dig checka in i och ut ur barnens lek på smidiga sätt. Bjud själv in till lek på ett respektfullt sätt.

– Skapa inbjudande och utmanande miljöer för lek, utifrån barnens aktuella intressen, och variera graden av strukturering av miljöerna. Se till att rekvisita görs tillgänglig och bygg vidare på barnens lekidéer.