Artikel från Förskoletidningen

Förskolans arbetslag

En utmaning att utveckla

Fler artiklar om förskolan

Det unika med svensk förskola är arbetslagstanken och helhetssynen på barns lärande och utveckling. Detta holistiska synsätt ger konsekvenser för arbetsfördelningen inom arbetslaget. Var och en i arbetslaget ska ta sitt ansvar och bidra till det gemensamma arbetet med barnen. Samtidigt ska de arbeta tillsammans som ett team och förskollärare ska ha ansvar för undervisningen. Det är en utmaning!

I ett internationellt perspektiv lyfts svensk förskola ofta fram utifrån dess höga kvalitet och för de specifika drag som den har utvecklat under sin mångåriga verksamhet. Det som gör den unik och till en förebild för många andra länder är dels arbetslagstanken som innebär att arbetslaget ses en samarbetsform för barnskötare och förskollärare, dels att lek, lärande och omsorg integreras i den pedagogiska verksamheten. Jag kommer inledningsvis att diskutera denna helhetssyn på barns lärande och utveckling och framväxten av förskolans teamarbete.

Arbetslaget

Att arbeta i arbetslag har lång historisk tradition inom den svenska förskolan. Förskollärares och barnskötares roller och ansvar inom arbetslaget har emellertid varierat. Till en början fungerade barnskötarna ofta som assistenter till förskollärarna. Denna arbets- och ansvarsfördelning förändrades i och med Barnstugeutredningen som tillsattes 1968. De arbetslagstankar som har varit rådande under senare decennier kan därmed härledas till betänkandet som kom 1972. I detta föreslogs att förskollärare och barnskötare skulle bilda arbetslag som skulle samarbeta kring aktiviteter och arbetsuppgifter utan tydliga ansvarsområden mellan yrkesgrupperna.

En grundläggande tanke bakom denna reform var att de vuxna genom ett utvecklat samarbete skulle vara goda förebilder för barnen. De vuxna skulle inte bara samarbeta utan också lära av varandra. Framförallt var det barnskötarna som i det dagliga arbetet förväntades ta del av förskollärarnas kunskaper. Samtidigt höjdes varnade röster för att det kunde bli tvärtom, alltså att både barnskötares och förskollärares yrkeskunnande slätades ut.

Att bryta den tidigare arbetsfördelningen visade sig inte vara helt problemfritt. Till en början ville inte alltid förskollärarna, som hade längre utbildning, dela arbetsuppgifter och kunnande med barnskötarna. Under årens lopp växer dock arbetslaget fram som samarbetsform samtidigt som intentionerna med arbetslagstankarna inte utvecklas fullt ut. Arbetslaget som samarbetsform kan ge stora möjligheter för dess medarbetare att använda, utveckla och konstruktivt kombinera både personliga och yrkesspecifika kompetenser. Tyvärr har dessa möjligheter inte alltid tagits tillvara.

Fortfarande en grundbult

Det kan också tyckas som att de varningsrop som höjdes i hög grad blivit besannade. Detta då forskning och utvärderingar av förskolans verksamhet visar att arbetslagets fördelar och skilda kunskaper inte alltid tas tillvara i verksamheten (Gustafsson och Mellgren, 2008). Istället för att lära av varandra tycks det inom vissa arbetslag ha skett en kompetensutjämning där man har lagt sig på en minsta gemensam nivå som varken är berikande för vuxna eller barn.

I den reviderade läroplanen ses arbetslaget och samarbetet inom arbetslaget fortfarande som en grundbult i förskolans pedagogiska verksamhet. Den tydliga ansvarsfördelning som skrivits in för förskollärare och arbetslag handlar inte om att ta ett historiskt kliv tillbaka där barnskötarna blir assistenter till förskollärarna. Förskollärarna kan heller inte avsäga sig sitt ansvar.

Tanken är att den samlade kompetens som finns inom arbetslaget – både yrkesmässig och personlig – ska komma till sin rätt och användas för att utveckla förskolans kvalitet och skapa goda villkor för barns lärande och utveckling. Det innebär att både förskollärare och barnskötare står inför nya utmaningar som dels handlar om att utveckla samarbetsformerna inom arbetslaget, dels att som ett team genomföra arbetsuppgifterna tillsammans utifrån tydliga ansvarsnivåer.

Lek, lärande och omsorg

Det som också gör svensk förskola unik är att verksamheten präglas av ett samspel mellan pedagogik och omsorg. Även om förskolans pedagogiska uppdrag har fått en större fokusering och betydelse ska detta holistiska synsätt på barns lärande och utveckling kvarstå. Skollagen och läroplanen är mycket tydliga med att förskolans uppdrag ska genomföras utifrån en pedagogik där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Detta skiljer sig från den dualistiska syn på pedagogik, lärande och omsorg som tycks prägla förskoleverksamheten inom vissa länder i Europa.

Barnkläder på förskolan

Bennet (2004) diskuterar hur två dominerande pedagogiska synsätt har vuxit fram och etablerats i Europa. Det ena synsättet kan beskrivas som skolförberedande. Här är fokus på barns tidiga lärande av matematik, språk etc. som en förberedelse för skolan. Det andra synsättet kan beskrivas som ett socialt perspektiv där förskolan främst har till uppgift att fostra barn till ansvarskännande demokratiska medborgare och individer med god självkänsla och integritet. I dessa synsätt skiljs pedagogik och omsorg åt.

De nordiska länderna skiljer här ut sig och är unika med sitt integrerade omsorgs- och lärandeorienterade förhållningssätt. Detta kan ses som ett tredje synsätt. I den svenska läroplanen ses barns lärande och utveckling inom alla mål/innehållsområden som lika viktiga. Läroplanen utgår också från att det utifrån barns perspektiv är lika intressant och meningsfullt att lära sig att leka och samarbeta med andra barn som att exempelvis kunna förstå och använda sig av matematik i lek och andra vardagliga situationer.

Detta holistiska synsätt på barns lärande och utveckling innebär att lek, lärande, fostran och omsorg inte kan särskiljas utan ska integreras i förskolans dagliga arbete, vilket i sin tur får konsekvenser för arbetsfördelningen inom arbetslaget. Detta återkommer jag till när riktlinjerna för förskollärares och arbetslagets ansvar diskuteras.

Skollagen och arbetslaget

Den nya skollagen är tydlig med att arbetslaget som samarbetsform är ett utmärkande drag för förskolan. Den lyfter fram att omsorg, utveckling och lärande ska bilda en helhet i förskolan. I lagtexten står att alla i arbetslaget ska stimulera barnens utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg.

Skrivningen innebär att alla i arbetslaget – oberoende av yrkesutbildning – ska vara delaktiga i formandet av en pedagogisk verksamhet där barnens utveckling och lärande stöds och utmanas samt erbjuder barnen en trygg omsorg. Detta gäller oavsett om arbetslaget består av enbart förskollärare eller är en kombination av medarbetare med olika yrkesutbildningar. Det innebär också att var och en i arbetslaget har ansvar för det arbete som genomförs i verksamheten.

Även om förskollärare har ansvar för undervisningen är det tydligt att skollagen inte skiljer mellan lärande och omsorg och vem av personalen som ska bidra till vad i den praktiska verksamheten. Tvärtom betonar skollagen allas ansvar att bidra till att det skapas goda villkor för barns lärande och utveckling i verksamheten. Ett fungerande samarbete inom arbetslaget blir utifrån detta synsätt en grundförutsättning för att alla ska kunna arbeta tillsammans mot gemensamma mål i läroplanen, samtidigt som det finns tydliga ansvarsområden för förskollärarna och arbetslaget.

Den skilda ansvarsfördelningen motiveras dels av att det pedagogiska uppdraget har förstärkts, dels av att undervisningen ska ske under ledning av förskollärare. För att tydliggöra dessa ansvarsområden föreslog den arbetsgrupp som arbetade med revideringen av förskolans läroplan två adressater för riktlinjerna i läroplanen, förskollärare och arbetslaget. Förskollärare har det pedagogiska ansvaret för barnens utveckling och lärande och för undervisningen i förskolan. Det innebär att den pedagogiska verksamheten leds av förskollärare och att de har ansvar för att läroplanens mål och intentioner uppfylls. Förskollärare har också ett ansvar för det pedagogiska innehållet och att det målinriktade arbetet främjar varje barns lärande och utveckling.

I praktiken arbetar dock arbetslaget som ett team och genomför tillsammans det pedagogiska arbetet med barnen och målen i läroplanen. Här är det allas ansvar att stimulera barnens lärande och utveckling samt erbjuda barnen en trygg omsorg, oavsett om arbetslaget består av enbart förskollärare eller av både förskollärare och barnskötare eller andra yrkeskategorier.

Ansvarsområden

Låt oss först ta del av riktlinjerna för några av läroplanens målområden. Med utgångspunkt i dessa diskuteras därefter vad ansvar respektive genomförande och arbetsfördelning kan innebära för förskollärare och arbetslaget.

Normer och värden

Under Normer och värden står det i riktlinjerna att förskollärare ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt eget värde. Att förskolan tillämpar ett demokratiskt arbetssätt där barnen aktivt deltar, och att det utvecklas normer för arbetet och samvaron i den egna barngruppen.

Om det finns en förskollärare i arbetslaget är det hans eller hennes ansvar att detta sker. Om det är två eller fler förskollärare i arbetslaget har var och en av dem ansvar för att barnen får sina behov tillgodosedda och är delaktiga i demokratiska processer.

Böcker för arbetslaget på förskolan

I riktlinjerna till arbetslaget står att alla i arbetslaget ska visa respekt för individen och medverka till att det skapas ett demokratiskt klimat, där samhörighet och ansvar kan utvecklas och där barnen får möjlighet att visa solidaritet. Alla inom arbetslaget ska också stimulera barnens samspel och hjälpa dem att bearbeta konflikter samt reda ut missförstånd, kompromissa och respektera varandra. De ska lyfta fram och problematisera etiska dilemman och livsfrågor och göra barnen uppmärksamma på att människor kan ha olika attityder och värderingar som styr deras synpunkter och handlande. Alla inom arbetslaget ska samarbeta med hemmen när det gäller barnens fostran och med föräldrarna diskutera regler och förhållningssätt i förskolan.
Låt oss här knyta tillbaka till det som gör svensk förskola unik – arbetslaget som samarbetsform. I förskolans uppdrag betonas barns lärande både utifrån ett individ- och ett samhällsperspektiv.

Det innebär bland annat att arbetet och innehållet ska leda till att barnen omfattas av vårt samhälles gemensamma normer och demokratiska värderingar samtidigt som de utvecklar en förståelse för sig själv och sin omvärld (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006).

Ett demokratiskt klimat kan ses som ett resultat av arbetslagets gemensamma arbete med barnen. Ett sådant klimat är beroende av att såväl barn som vuxna samarbetar, lyssnar på varandra, är engagerade, intresserade, ställer upp för varandra och kommunicerar respektfullt. Det förutsätter att var och en i arbetslaget tar sitt ansvar och bidrar till det gemensamma arbetet med barnen samtidigt som de arbetar tillsammans som ett team. Samarbetet inom arbetslaget är med andra ord avgörande för skapandet av en verksamhet som genomsyras av de fundamentala demokratiska värden som förskolan vilar på.

Utveckling och lärande

En närmare granskning av riktlinjerna till målområdet Utveckling och lärande visar att förskollärare har ansvar för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen ges förutsättningar för utveckling och lärande och samtidigt stimuleras att använda hela sin förmåga. Barnen ska också uppleva att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker. Det är förskollärares ansvar att barnen ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper. Men också att de får stöd och stimulans i sin sociala utveckling och ges goda förutsättningar att bygga upp varaktiga relationer och känner sig trygga i gruppen. Förskollärare har ansvar för att barnen stimuleras och utmanas i sin språk- och kommunikationsutveckling, sin matematiska utveckling, i sitt intresse för naturvetenskap och teknik, i sin motoriska utveckling och att de erbjuds en god omsorg med en väl avvägd dagsrytm.

Riktlinjerna är inom detta målområde tydliga med att arbetslaget ska samarbeta för att erbjuda barnen en god miljö för utveckling, lek och lärande. Det är också arbetslagets ansvar att särskilt uppmärksamma och hjälpa de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling. Det handlar om att ta vara på barns vetgirighet, vilja och lust att lära samt stärka barns tillit till den egna förmågan. Men också att ge stimulans och särskilt stöd till de barn som befinner sig i svårigheter av olika slag. Det är arbetslagets ansvar att utmana barns nyfikenhet och begynnande förståelse för språk och kommunikation samt för matematik, naturvetenskap och teknik. De ska ge barn möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankegångar med hjälp av ord, konkret material och bild samt estetiska och andra uttrycksformer. Arbetslaget ska ge barn möjlighet att förstå hur deras egna handlingar kan påverka miljön, och ge barn möjlighet att lära känna sin närmiljö och de funktioner som har betydelse för det dagliga livet samt få bekanta sig med det lokala kulturlivet.

Integrerat

Förskolan ska därmed lägga grund en för barnens livslånga lärande och se till att det sker i en verksamhet som är rolig, trygg och lärorik. I riktlinjerna ovan är integrationen mellan lek, lärande och omsorg tydlig. Även om förskollärare har ansvar för att barnen har roligt och upplever det meningsfullt att lära sig nya saker, är det arbetslagets gemensamma arbete som avgör hur det blir för barnen i praktiken.

Riktlinjerna är tydliga med att alla, oberoende av yrkesutbildning, ska bidra till att en god pedagogisk verksamhet skapas i förskolan där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet och där olika målområden integreras med varandra.

Läroplanen utgår från teorier på lärande som innebär att barns kognitiva, sociala, emotionella lärande och utveckling inte kan särskiljas från varandra utan utgör en interagerande helhet i deras interaktion och kommunikation i omvärlden. I en interagerande helhet kan en aspekt inte separeras från andra aspekter i barns lärande och utveckling, exempelvis omsorg från lärande eller vice versa, då dessa samspelar och är ömsesidigt beroende av varandra. Därför kan de heller inte särskiljas från varandra i förskolan.

Utifrån detta synsätt blir det heller inte möjligt att någon tar ansvar för barns omsorg medan andra tar ansvar för barns lärande. Däremot kan och bör specifika aspekter urskiljas och fokuseras i barns lärande. Det innebär att barnens uppmärksamhet riktas mot vissa målområden och tydliga lärandeobjekt. Därför bör man inom arbetslaget kontinuerligt diskutera innebörden av en interagerande helhet och problematisera hur man utifrån en sådan helhetssyn kan arbeta tillsammans med barns lärande, fostran och omsorg.

I förskolan ses emellertid barns lärande inte alltid som en interagerande helhet. Forskning visar att fokus ofta handlar om att skapa trygghet och utveckla barns sociala kompetens. Detta är viktigt. Samtidigt föds barn som sociala aktörer och de utvecklar tidigt kompetens att samspela med andra barn och vuxna. En utveckling förskolan självklart ska stödja.

Att arbeta med intentionerna i den reviderade läroplanen (Lpfö 10) innebär emellertid att vidga fokus till att omfatta barnens lärande inom alla målområden, men på ett sätt som stämmer med förskolans tradition. Att försöka förstå och möta barns värld handlar om att intressera barnen för olika saker, om att väcka deras intresse för det nya genom att fånga och utgå från det barnen är intresserade av. Barns rätt till lärande inom samtliga av läroplanens målområden är förskollärares ansvar. I det praktiska arbetet är det emellertid arbetslagets ansvar att upptäcka vad varje barn fångas av och att utifrån detta skapa förutsättningar för dem att gå vidare i sitt lärande samtidigt som de riktar barnens lärande mot utvalda mål.

Barns inflytande

När det gäller barns inflytande har förskollärare enligt riktlinjerna ansvar för att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll, medan arbetslaget ska verka för att det enskilda barnet utvecklar förmåga och vilja att ta ansvar och utöva inflytande i förskolan.

Stövlar och skor på en förskola

Arbetslaget ska också verka för att varje barns uppfattningar och åsikter respekteras och de ska ta tillvara varje barns förmåga och vilja att ta ett allt större ansvar för sig själv och för samvaron i barngruppen. De ska verka för att flickor och pojkar får lika stort inflytande över och utrymme i verksamheten. Inom arbetslagets ansvarsområde ligger att förbereda barnen för delaktighet och ansvar och för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle.

För att barn ska ha ett reellt inflytande i förskolan behöver de vara delaktiga i demokratiska processer och kunna påverka verksamheten till både innehåll och form. Forskning visar tydligt att delaktighet är en grundförutsättning för barns möjligheter att föra sin egen talan och för att påverka skeenden i förskolan.

Forskning om barns delaktighet och inflytande i förskolan tyder på att barn en i hög grad är delaktiga och kan påverka många beslut som rör både innehåll och aktiviteter. Barns möjlighet till inflytande sker dock oftast på detaljnivå där övergripande beslut och strukturer inte omfattas. Variationen är också stor när det gäller kvaliteten i barns möjlighet till delaktighet och inflytande.

I förskolor där barnens vardagsinflytande är stort arbetar alla i arbetslaget medvetet med barns delaktighet och skapar möjlighet för barnen att göra val utifrån eget intresse. Särskiljande för förskolor med hög kvalitet är också att de vuxna konkretiserar barns inflytande och utgår från att barnen måste tillägna sig vissa kunskaper för att kunna vara med och påverka och göra egna val. De tydliggör för barnen att de är med och bestämmer och betonar att barnen inte bara ska veta att de är delaktiga, utan att de också måste arbeta med barnen på ett sådant sätt att de känner sig delaktiga.

De vuxna är medvetna om att deras förhållningssätt och attityder är avgörande för barnens delaktighet och förutsättningar till inflytande. De inser att vuxna måste ta ansvar för och ta tillvara det barnen uttrycker så att inflytande inte enbart blir en retorisk fråga utan får praktiska konsekvenser - alltså att ta barns röster på allvar och ge dem en konkret innebörd. Detta sammanfaller med intentionerna i såväl läroplanen som i FN:s Barnkonvention.

Samarbete och arbetsfördelning

I förskolans verksamhet är det upp till varje enskilt arbetslag att utveckla egna former för samarbete och arbetsfördelning. Former för samarbete och arbetsfördelning bör vara ett levande spörsmål som alltid är öppet till diskussion och förhandling inom varje arbetslag. Samarbetet kan ta sig många och varierande uttrycksformer inom ett och samma arbetslag och det kan också skifta över tid. Ytterst handlar det om att komma överens om hur man kan fördela arbetet mellan alla i arbetslaget så det är till gagn för både barn och vuxna och följer riktlinjernas ansvarsområden. Det handlar dels om att arbeta som ett team, dels om att var och en tar ansvar och utför sina arbetsuppgifter utifrån den arbetsfördelning man tillsammans kommit överens om.

Arbetslag på förskolan

Oberoende av arbetslagets sammansättning, det vill säga om det består av enbart förskollärare eller av både förskollärare och barnskötare, handlar det om att tillsammans fördela arbetet utifrån den samlade kunskap och kompetens som finns inom arbetslaget. Detta för att på bästa sätt kunna möta barnen och skapa goda villkor för dem till lärande och utveckling.

Arbetsuppgifterna bör fördelas utifrån yrkeskunskaper, personlig kompetens och intresse, samtidigt som förskollärare och arbetslag har sina specifika ansvarsområden att tillvara ta. Att leda och driva det pedagogiska arbetet faller exempelvis alltid inom förskollärares ansvarsområde. Beroende på förskollärarnas kompetens att leda och kommunicera sina intentioner inom arbetslaget och till barn skapas verksamheter av olika kvalitet.

Utifrån en genomtänkt arbetsfördelning kan arbetslaget dela in barnen i mindre och flexibla grupper. Detta då forskning visar att förskolor ofta har en högre kvalitet där arbetslaget delar in barnen i mindre grupper. Det kan förklaras med att den mindre gruppen ger ökade möjligheter till kommunikation och interaktion mellan vuxna och barn och för vuxna att delta i barnens lek och samspel med varandra.

Den lilla gruppen ger också varje barn ett större talutrymme och möjlighet att över en längre tid diskutera olika händelser och innehåll med andra barn och vuxna. Detta ger i sin tur vuxna möjlighet att följa barnens sätt att resonera och att utmana deras tänkande samt uppmuntra dem att reflektera över sitt eget lärande. Tillsammans kan de tala om hur de ser på olika fenomen och förstår situationer. Denna möjlighet till metakognitiva och metakommunikativa samtal är betydligt svårare att föra i större grupper med barn.

Forskning visar också att förskolor med hög kvalitet ofta utmärks av förskollärares och barnskötares kompetens att etablera ett hållbart och ömsesidigt lärande mellan sig och barnen och som innebär att barn och vuxna fokuserar både sin uppmärksamhet och sin kommunikation på något gemensamt innehåll/ lärandeobjekt (Sirja Blatchford, 2007).

Närvaro är en grundförutsättning för att kunna följa barns lärande och förändrade kunnande samt göra barnen delaktiga i såväl innehåll som aktiviteter. Här lyfter forskning fram vikten av att vuxna är fysiskt, emotionellt och kognitivt närvarade i barns lek och lärande (Sheridan, Williams, Sandberg & Vuorinen). För att kunna stödja och utmana barn i deras lärande behöver vuxna vara delaktiga i enskilda barns läroprocesser och ha kunskap om det som sker i verksamheten som helhet. Det förutsätter att alla i arbetslaget samarbetar och utifrån en genomtänkt arbetsfördelning erbjuder barnen en god miljö för utveckling, lek och lärande.

Forskning visar att arbetslag som har bedömts ha en hög kvalitet kontinuerligt för pedagogiska diskussioner med varandra. I förskolor med låg kvalitet är medarbetarna inom arbetslaget mer oeniga i synsätt och intentioner. Avgörande för förskolans kvalitet och de villkor för barns lärande om skapas är att arbetslaget utvecklar en pedagogisk samsyn och arbetar som ett team utifrån en gemensam förståelse av läroplanens intentioner.


Av Sonja Sheridan
Foto av Lars Rindeskog, Berling Media
Publicerad i Förskoletidningen nr 5 2011


Skribent

Sonja Sheridan, professor i pedagogik som arbetar vid Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande. Hennes forskningsintresse är främst kvalitetsfrågor i relation till barns förutsättningar för lärande i förskolan och skolan.


Facebooks logotypVarmt välkommen till vår FB-sida för dig i förskolan: artiklar, lästips och nya produkter.


Svart kuvert-symbol - Gothia Fortbildnings nyhetsbrevTIPS! Prenumera på vårt nyhetsbrev inom förskola: lästips, nyheter och erbjudanden.


relaterade artiklar

Närbild på lekande barn i förskolan - Förskolans läroplan

Vad är nytt i den reviderade läroplanen?

Varför ska vi jobba med digital kompetens i förskolan? Vad säger förskolans nya läroplan om utbildning och undervisning? Och vad är egentligen undervisning i förskolan? Här hittar du svaren på dina frågor om förskolans reviderade läroplan.

Läs Vad är nytt i förskolans reviderade läroplan?

Åsa Ekman om barnkonventionen i förskolan

”Jag vill peppa förskolan i arbetet med barnkonventionen”

Från och med första januari 2020 är FN:s barnkonvention lag i Sverige. Det innebär att samtliga delar av samhället behöver förändra synen på barn, arbetssätt och metoder. Det gäller naturligtvis även förskolan. 

Läs intervjun med barnrättskonsulten Åsa Ekman

relaterade produkter

referenser

  • Bennett, J. (2004). Curriculum issues in national policy making. Keynote address to the EECERA Conference, Malta, September 2, 2004. Paris: Organization for Economic Cooperation and Development.
  • Gustafsson, K., Mellgren, E. (2008) Yrkesroller i förskolan. En utvärderingsstudie av en fortbildning initierad av Kommunal och Lärarförbundet.
  • IPD-rapport er Nr 2008:01. Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik och didaktik.
  • Sheridan, S., Pramling Samuelsson, I. & Johansson, E. (Eds). (2009). Barns tidiga lärande. En tvärsnittsstudie om förskolan som miljö för barns lärande. Antologi.
  • Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
  • Sheridan, S., Pramling Samuelsson, I. & Johansson, E. (2010). Förskolan - arena för barns lärande. Liber.
  • Sheridan, S., Williams, P., Sandberg A. & Vuorinen, T. (accepterad). Preschool teachers in Sweden - A profession in change.
  • Siraj Blatchford, I. (2007). Creativity, Communication and Collaboration: The identification of Pedagogic Progression in Sustained Shared Thinking. Asia-Pacific Journal of Research in Early Childhood Education, 1(2), 3–23.
  • Svensk Författningssamling (SFS). (201 0:800). Skollagen. (www.riksdagen.se)
  • Skolverket. (2011). Reviderad läroplan för förskolan. (www.skolverket.se)