Från Tidningen Äldreomsorg nr 3 2019

Palliativ vård kräver ökad kunskap

Intervju med Johan Sundelöf, specialist i geriatrik och programchef på Betaniastiftelsen

Fler artiklar om äldreomsorg

Arbete nära döden kräver kunskap, klok bemanning och tid för reflektion.
– Cheferna bör se till att en ovan undersköterska inte är ensam när någon på äldreboendet dör, säger Johan Sundelöf, specialist i geriatrik och programchef på Betaniastiftelsen.

Aptiten klingar av, tröttheten tilltar. Tecken på att tiden börjar rinna ut för en svårt demenssjuk person på ett äldreboende.

– Att trygga vården i livets slutskede är en kvalificerad uppgift som kräver kunskap, konstaterar Johan Sundelöf, specialist i geriatrik och programchef på Betaniastiftelsen. Han är aktuell med boken Palliativ vård vid demens, som han skrivit tillsammans med Petra Tegman.

För att stärka personalen i äldreomsorgen och sjukvården inför arbetet med svårt sjuka och döende patienter har han lett utvecklingen av en nationell avgiftsfri webbutbildning i palliativ vård.

– Hur ska jag kunna trygga situationen för den som är svårt sjuk – och de närstående – om jag själv inte vet vad som kommer hända, eller om jag är rädd. Därför är kunskap så viktig, säger Johan Sundelöf.


”Vad vi själva har med oss för känslor i bagaget påverkar hur trygga vi känner oss.”


Det handlar om hur man upptäcker och lindrar olika symtom, vilka omvårdnadsinsatser som kan minska smärta, ångest och förvirring. Mycket går att göra innan läkemedel sätts in, eller som komplement.

– Som enhetschef gäller det att skapa en kompetent, stolt och trygg personal som känner att den kan sina uppgifter och förstår värdet av dem. Det räcker inte med att bara vissa delar av teamet får utbildning – alla måste veta vad som ska göras för att uppnå god palliativ vård.

En förutsättning för att göra ett bra jobb är att chefen vet vilka medarbetare som är ovana och vilka som har erfarenhet. Vad kommer att hända på äldreboendet under helgen, vad händer om någon av de boende blir sämre?

– Den erfarna personalen som känner den döende personen måste finnas där. Ovana medarbetare ska inte hamna i situationer där de är helt ensamma med den döende. Vad vi själva har med oss för känslor i bagaget påverkar hur trygga vi känner oss, säger Johan Sundelöf.

Teamarbete är en av grundpelarna i palliativ vård – vid sidan av sym­tom­lindring, tydlig kommunikation, relationsbyggande och stöd till de närstående. I ett palliativt team i äldrevården har undersköterskan en central roll. Teamet består av undersköterska, sjuksköterska och läkare. Vid behov engageras också andra kompetenser, till exempel kurator, sjukgymnast, arbetsterapeut och dietist.

– I det goda teamarbetet arbetar alla mot gemensamma mål. Alla måste veta vad som ska göras, vem som ska göra vad och hur man gör. De tre delarna måste vara solklara.

För att få demensvården att fungera har personaltätheten stor betydelse, även om inte alla svårigheter går att förklara med att man är för få, menar Johan Sundelöf. Personaltätheten är viktig eftersom det hela tiden uppstår situationer där det till exempel finns behov av att avleda de demenssjukas fokus och rikta deras uppmärksamhet mot något annat.

Ibland handlar det om att bryta en negativ spiral av oro genom att möta existentiella behov, framhåller Johan Sundelöf.

– Vi behöver inte ha svaren. Samtal är den bästa medicinen, där vi bekräftar känslor och lyssnar. Det gäller att vara beredd att sätta sig ner och lyssna när frågan kommer, säger han.

Lotta Roupe är undersköterska, diplomerad Silviasyster och ansvarig för dagverksamheten på Silviahemmet i Stockholm. I den rollen träffar hon regelbundet personer med demenssjukdom. Hon deltar också i stiftelsens utbildning i palliativ vårdfilosofi, som riktar sig till chefer och vårdpersonal inom äldreomsorgen och sjukvården.

Silviahemmet certifierar vårdenheter och i det arbetet ingår bland annat utbildning av reflektionsledare. I certifieringen krävs att arbetsgruppen minst en gång i månaden reflekterar tillsammans med sina kollegor om arbetet kring personer med demenssjukdom. Reflektionsledaren behöver inte själv vara demensexpert. Det viktiga är att se till att alla kommer till tals och att våga ställa frågor. Vad hände? Hur kan den sjuke ha upplevt situationen? Hur kändes det för mig som personal? Kunde vi ha gjort på annat sätt?

– Skapa en tillåtande atmosfär där medarbetarna kan ta upp saker som varit svåra i jobbet, säger Lotta Roupe.

Hon understryker att mycket i demensvården handlar om bemötande. Även om demenssjukdomen är långt gången är hon övertygad om att de sjuka läser av minspel och kroppsspråk och registrerar om människor är vänliga eller inte.

– De blir lika ledsna som andra över skarpa ilskna tonlägen.

I det både fysiskt och mentalt tunga arbete som demensvården innebär är humor viktigt. Självklart måste personalen kunna skämta, framhåller Lotta Roupe.  

– Det uppstår många komiska situationer och då är det bra att få skratta. Vi har roligt åt situationen, inte åt någon person. Om man vet att alla på arbetsplatsen delar och accepterar en genomtänkt värdegrund kan man skratta gott och hjärtligt.

Varför är det viktigt att få skratta på jobbet?

– Man behöver släppa loss när någonting varit svårt och tungt. Ett skratt kan kännas befriande. Det är som med reflektionen – vi mår bra av att prata av oss innan vi går hem från jobbet, säger Lotta Roupe.


Intervjun publicerades först i Tidningen Äldreomsorg nr 3 2019.

Foto: Lars Rindeskog

Logga Tidningen Äldreomsorg

Artikeln är tidigare publicerad i Tidningen Äldreomsorg.


Johan Sundelöf är med.dr och specialist i geriatrik, har gått Nordiska specialistkursen och är diplomerad i palliativ medicin. Han är programchef på Betaniastiftelsen.


Facebook-loggaFölj oss på vår FB-sida för dig i äldreomsorgen: intressanta artiklar, boktips och nyheter.


Instagrams logotypVi finns på på Instagram! Tips om nya böcker, författarporträtt och artiklar.


relaterade produkter